Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från arbetet i en Oxfordgrupp - II. Om ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dets tröskel. Det kan vara våra drifters råd
eller hemliga önskningar, sådant som mitt
medvetna jag ej längre vill kännas vid såsom mig
vidkommande eller möjligt, eller mitt
kompromiss-samvetes uppfinningsrika försvar för det
opportuna, det själviska och självgoda. Det kan
många gånger vara svårt att bland alla dessa
röster urskilja Guds stämma, i synnerhet om
den ger oss en maning, som är obekväm eller
kanske för allt mänskligt förstånd så vanvettig,
att vi måste fråga oss: Kan detta vara Guds
mening? Men lydnaden för maningen lär oss
snart att förstå att den inre rösten ledde vårt
liv i rätt riktning.
Det finns ännu en annan möjlighet för
ledning. Vi ställas oförmodat inför en oanad
situation och ha ingen tid att avväga för och emot
-— ingen vän finns att rådfråga, vi måste
genast fatta ett kanske livsviktigt och ödesdigert
avgörande. En människa, vars första och enda
tanke är hon själv, gör automatiskt avgörandet
i egennyttans och självets tecken. En människa
med gudsgemenskap reagerar lika blixtsnabbt
med en enda tanke: Guds vilja måste råda. Alla
ha vi säkert från sådana situationer kvar ett
underbart minne av snabbheten och styrkan i
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
