Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
varur ett nytt väsen höjde sig. Det flydde hastigt
bort från dalen för att sväva omkring i det
oändliga rummet utan att bekymra sig om
ungdomens lekar och den förälskade ynglingen.
Denne klagade över sin förlorade älskling, ty
också honom hade ju blott den oändliga kärleken
till den sköna liljan fört till den ensliga dalen,
och granitklipporna böjde deltagande sina
huvuden inför ynglingens sorg. Men en av dem
öppnade sitt sköte, och därur flög brusande fram
en svart, bevingad drake, som sade: — Mina
bröder, metallerna, sova därinne, men jag är alltid
munter och vaken och vill hjälpa dig. Den flög
upp och ner i vida ringar, och slutligen fångade
draken det väsen, som sprungit fram ur liljan, bar
det till kullen och omslöt det med sin vinge. Då
förvandlades det åter till en lilja, men den alltjämt
levande tanken sönderslet hennes inre, och
kärleken till ynglingen Fosforos blev en svidande
smärta, inför vilken blommorna, som förut
fröjdats över hennes åsyn, omsveptes av giftiga
ångor, vissnade och dogo. Ynglingen Fosforos
iförde sig en glänsande rustning, som spelade
i tusende färger, och kämpade med draken, vilken
med sin svarta vinge slog på pansaret, så att det
gav en gäll klang. Och av denna mäktiga klang
vaknade åter blommorna till liv och fladdrade
som brokiga fåglar omkring draken, vars krafter
avtogo och som slutligen besegrad dolde sig i
jordens innandömen. Liljan var befriad, och yng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
