Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
utmärkt! — Geheimerådinnan Ypsilon skickar
betjänten för att fråga, om det passar fru
hov-rådinnan att i morgon åka ut till Linkiska parken.
— Framför mina tacksägelser, men jag är
beklagligt nog redan bortbjuden på te till fru
presidentskan Tz—. Just då kommer hovrådet Anselmus
tillbaka; han har redan tidigt varit utgången i
tjänsteärenden; och är klädd efter sista modet.
— Klockan är sannerligen redan tio, ropar han, i
det han låter gulduret repetera och ger sin unga
fru en ikyss. Hur står det till, min kära, lilla
hustru, du vet inte, vad jag har med mig till dig?
fortsätter han skälmaktigt och tar fram ur
västfickan ett par härliga, enligt nyaste modet
infattade örhängen, som han sätter på henne i stället
för de vanliga hon förut burit. — Ack, de
förtjusande, söta örhängena, ropar Veronica högt,
kastar arbetet åt sidan och springer upp från
stolen för att i spegeln riktigt kunna beskåda
dem. — Nå, vad vill detta säga, utbrast konrektor
Paulmann, som just fördjupat sig i Cicero de
officiis och närapå tappat boken, man har
ju anfall alldeles som Anselmus.
I detta ögonblick inträdde i rummet studenten
Anselmus själv, som mot sin vana inte låtit se
sig på flera dagar, och till Veronicas skräck och
häpnad var det verkligen något förändrat i hela
hans väsen. Med en viss säkerhet, som förut
varit honom främmande, talade han om sitt livs
nya möjligheter, vilka han nu kommit till insikt
4. — Hoffmann, Den gyllene krukan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
