Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
gestalten av en underbar och ljuv ungmö, och
hemligheten med salamanderns förmälning med
den gröna ormen blivit honom uppenbarad,
trädde Veronica för hans ögon mer levande än
någonsin. — Ja, först då han vaknade, kom
han till insikt om att han endast drömt;
han hade varit övertygad om, att Veronica
verkligen besökt honom och med ett
uttryck av djupaste smärta, som skar honom i
hjärtat, klagat över att han uppoffrade hennes
innerliga kärlek för de fantastiska uppenbarelser,
som blott förorsakade hans inre sönderslitenhet
och som dessutom blott skulle föra honom i
olycka och fördärv. Veronica var mer intagande
än han någonsin sett henne. Han kunde knappast
få henne ur sina tankar; detta tillstånd blev
honom en plåga, som han hoppades kunna
skingra genom en morgonpromenad. En hemlig
magisk makt drog honom till Pirnaerporten,
och han skulle just vika av på en bigata, då
konrektor Paulmann dök fram bakom honom och
ropade högt: — Nej, se, ärade herr Anselmus!
— Amice! Amice! — var i himlens namn håller
ni hus, ni syns ju aldrig till mer — vet ni inte,
att Veronica riktigt längtar efter ait åter få
sjunga tillsammans med er? Koin nu med bara,
ni tänkte er ju i alla fall till mig!
Studenten Anselmus följde motvilligt med
konrektorn. När de trädde in i huset, kom Veronica
emot dem, klädd med mycken prydlighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
