Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Norges inbördes själfständighet. Det säger icke mer,
än att rikena själfva, hvarandra oåtsporda, sköta allt som
de icke uttryckligen undantagit för unionens skull. För att
få veta hvar gränsen går emellan det område de
förbehållit sig själfva och det område de afstått åt unionen, finnes
blott ett sätt — att studera unionens egna dokumenter.
Men innan vi börja denna läsning måste vi stanna
ett ögonblick ännu och se efter, hvad unionens ändamål
är. En stat prutar icke af på sin fulla handelsfrihet utan
att beräkna sig nya fördelar af fördraget; liksom en ungkarl
väl skulle icke lägga bort sina behagligt fria vanor, därest
han icke trodde sig vinna en högre lycka i äktenskapet.
Hvad hafva nu de bägge folken afsett med sin union? Ett
gemensamt intresse för båda måste det vara; det räcker
således ej att peka på det faktum att Sverige med unionen
ville skapa sig trygghet för sin vänstra flank, detta är en
blott historisk förklaring, som icke gäller den sedermera
med Norge utskrifna öfverenskommelsen. Ännu mycket
mindre kan ändamålet hafva varit — såsom man i
underlig tankeförvirring på vissa håll synes föreställa sig — att
skapa likställighet mellan de bägge rikena. Äfven om det
kunde antagas att Sverige genomdrefve en union med ett
annat land blott för att göra det till sin jämlike, så är det
ända till löjlighet klart att tvenne parter icke sluta ett
kontrakt med hvarandra endast för att därinom kunna
fröjda sig åt att vara precis lika goda herrar; om någon
likställighet blifvit skapad — hvilket vi ännu ej veta — så
måtte väl den i all rimlighets namn vara till för unionens
skull och icke tvärtom. Men unionens egen förnuftiga
mening, den högre vinst som bägge folken föredragit framför
den fulla själfrådighetens — kanske ock likställighetens —
mindre lycka, den lära vi först känna i RA:s inledning.
Unionen, står det där, skall endast "hvila på ett inbördes
erkännande af folkens lagliga rättigheter, till stöd för
deras gemensamma troner". Här hafva vi svaret.
Ändamålet har varit att genom sammanslutning utåt ge bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
