Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saker i den §, som talar om behandlingen af norska
regeringsärender. Undantagna från alla norska myndigheter och
regler, stanna således norska utrikesfrågor enligt Norges
egen grundlag hos konungen ensam, att behandlas af honom
utan konstitutionella garantier. Svenska diplomatiska mål
åter skola enligt RF § 11 afgöras i särskildt ministeriell
konselj, med utrikesministern som föredragande och
hofkanslern som bisittare. I denna § gör RA., där alla af
unionen föranledda ändringar i Sveriges RF. skola ligga, ingen
förändring; konungens förpliktelse att handlägga svenska
diplomatiska ärender på svenskt sätt står sålunda kvar äfven
sedan han blifvit unionskonung. Däremot har unionen medfört
en verkan på själfva beskaffenheten af dessa mål. Genom att
omtala förbund och beskickningar under unionskonungens
kompetens gör nämligen § 4 i RA. alla diplomatiska ärender
för bägge rikena gemensamma; efter unionen äro således
alla svenska utrikesärender tillika norska, alla norska tillika
svenska, och detta bestyrkes än tydligare af RA. § 7, som
på ett rum talar om rent svenska och rent norska ärender,
med deras former, på ett annat om diplomatiska, med deras
former. Häraf följer att den svenska behandlingsformen
hädanefter är utsträckt äfven öfver ursprungligen norska
mål, ty försåvidt de numera hafva en svensk sida måste de
skötas på svenskt sätt, och då norsk rätt klarligen aflägsnat
alla särskilda norska former blifver detta sätt det enda.
Diplomatiska mål afgöras alltså — till skillnad från
krigsförklaring och mellanriksfrågor — i uteslutande svensk
konselj, af utrikesministern och hofkanslern; här har Norge
med fullt förtroende lämnat unionens öden i Sveriges vård,
såsom ju ock var att vänta, då Norge stod alldeles utan
erfarenhet härvid och då Europa föröfrigt icke känner något
Norge annat än genom Sverige[1]. Nu förstå vi, hvarför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
