Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konsulatskåren. Att detta icke är alldeles visst synes af GL. § 22,
hvilken omtalar "Gesandter och konsuler" som skilda saker.
Här behöfves således ett förtydligande, och ett sådant gafs
lyckligtvis också af det konstituerande stortinget själft, då
det den 1 November 1814 — tre dagar före GL:s antagande —
förkastade ett framställdt förslag om egna norska konsuler.
Som detta storting bäst bör känna meningen med sin egen
lagstifning, och det icke kan antagas att det velat besluta
något i strid mot denna lag, så utgör beslutet af den 1
November ett afgörande bevis att GL. § 26 och KA. § 4
verkligen gälla äfven om konsuler, och att sålunda
uttryckssättet i GL. § 22 får skrifvas på räkningen af en dålig
redaktion. Resultatet blifver, att äfven konsuler äro
gemensamma ämbetsmän åt unionen, jämte sändebuden de enda
han har; liksom konung och riksföreståndare äro hans
enda gemensamma institutioner. Hvad utnämningen af
konsuler angår, så måste, då detta ej kan betraktas som ett
egentligen diplomatiskt mål, den försiggå enligt RA. § 5. —
Vi hafva nu studerat unionens anstalter för att
bevara gemensamheten, de af unionen föranledda formerna för
rikenas särskilda styrelser samt unionens egna frågors
behandling. Oss återstår nu blott att närmare undersöka
omfånget af unionskonungens makt, tyngden således af det
band, som förenar rikena. Bestämmelsen härom utgör det
egentliga föremålet för hufvudsatsen i RA. § 4, GL. § 26.
Här står konungens rätt öfver diplomati och krig uttryckligt
skrifven. Med iakttagande af ofvan omnämnda former har
han att i fredliga tider sluta och upphäfva traktater, utsända
och från andra regeringar mottaga beskickningar; och i
rikenas särskilda grundlagar finnes ej heller något som
inskränker denna allmänna regel. Vidare har han i
krigstillfällen att förklara och "utföra" kriget, att sammandraga
trupper och att sluta freden, allt under bestämda former
som vi redan känna. För närmare upplysningar om denna
makt hänvisas vi till särskilda stadganden för hvartdera
riket; ty någon gemensam härsmakt har unionen icke bildat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
