Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligheten gaf den stortinget en makt som är oförenlig
med monarkiens väsen, den lät dess vilja gälla förmer än
konungens vid själfva lagstiftningen. Och därmed var i
unionen ingjuten en allmän tendens, att Norge skulle gå
fram på Sveriges bekostnad. —
Sammanfatta vi nu allt detta till ett omdöme öfver
unionen sådan den i 1814 och 1815 års fördrag utbildades,
så måste det lyda så, att dess juridiska grundvalar voro
svaga och vacklande liksom dess historiska natur var
omgifven af en falsk dager. Se vi den från de särskilda
kontrahenternas synpunkter, så var den för Norge en oerhörd
vinst: Norge har af unionen erhållit ej blott de samma
förmåner som Sverige utan därtill sin egen nationella och
politiska tillvaro samt yttermera en bestämd utsikt till
öfvertag öfver förbundsbrodern, allt detta köpt med
uppoffringen af en smula yttre grannlåt. Sverige fick af unionen
en väsentligen ökad säkerhet i sin europeiska ställning;
inom densamma betalade det ett yttre sken af företräde med
att afstå verkliga fördelar och ikläda sig risker för sitt
gamla oberoende. En bit inre själfständighet satt på spel
för en bit yttre — sådan var i korthet den affär Sverige
gjorde år 1814 med unionen.
Behöfdes verkligen för oss ett så dyrt pris? Vi hafva
svårt att tro det. Vi hafva svårt att fritaga unionens
stiftare för en viss kortsynt optimism, ett visst ädelmodets
lättsinne, som ej så mycket räknade med framtiden blott
saken fick ett hastigt slut. Vi veta nog att skyndsamhet
var af nöden; kongressen i Wien satt och det var ej så
godt att beräkna dess sinnesstämning, väl hade man
makternas löften, men traktater äro ej alltid säkra papper,
bäst således att hafva en fullbordad gärning att hänvisa till
ifall de store ville hafva ett nytt ord med i laget. Men i
alla fall — drägligare villkor borde man på samma tid som
användes hafva kunnat uppnå med litet större kraft och
beslutsamhet. Det är svårt att undertrycka sin beundran
för den fasthet, hvarmed Norge och dess storting i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
