Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma förhållande till utlandet äfven på det ekonomiska
området; handels- och sjöfartsbestämmelser gjordes i ett för
båda, gärna äfven likadana, och traktater i allmänhet
afslötos å bägges vägnar på en gång. Där undantag
härifrån förekommo, där hade det sina särskilda anledningar;
så behandlades gränsregleringar (Sverige och Ryssland 1821,
Norge och Ryssland 1826) och penningeuppgörelser (Sverige
och Holland 1816, den danska uppgörelsen i dess första
skede) i vederbörande lands eget statsråd allena — det
norska dock aldrig fullt ensamt, utan med utrikesministern till
bisittare. Föröfrigt följdes i regel grundlagens bud om
ministeriell konselj vid alla utrikesmål (såsom utnämning och
mottagning af sändebud, utbetalning af utgifter för
diplomatiska ändamål, instruktioner till tjänstemännen vid
beskickningarne, traktater med främmande makter). Emellertid
skedde redan de förenade rikenas anslutning till den heliga
alliansen 1816 och 1817 i sammansatta statsråd, och under
Karl Johans tid börjar en dylik sammanblandning af
formerna blifva vanligare, så att ministeriella ärender kunde
förekomma äfven i rent svenskt, ja t. o. m. i rent norskt
statsråd (såsom ofvan). Lika obestämd var praxis till RA.
§ 5, angående behandlingen af mellanriksfrågorna (såsom
flaggan, konungatiteln, mellanrikshandeln); det enda man
därom kan säga är, att de förberedande öfverläggningarne
och det principiella afgörandet syntes vilja fästa sig i de
sammansatta statsråden, medan de närmare bestämmelserna
och verkställighetsåtgärderna utfärdades för hvartdera riket
i dess särskilda statsråd. Ärender, som berodde på de skilda
representationernas beslut, höllos äfven i behandlingssättet
skilda från hvarandra; så förklarade Karl Johan (den 7/10
1818), att Norge “i finansiella förhållanden vore att anse
som ett för Sverige främmande land“; och samma princip
tillämpades vid försvarsfrågorna, så att hvartdera riket
ordnade dem för sig utan sammanhang med det andra. I
Norges försvarsväsen iakttogs ännu GL. § 25 efter sin rätta
mening, så att linien, unionsarmén, omfattade hela den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
