Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unionella målen, och så länge en svensk var föredragande i de
s. k. rent norska men ingen norrman hade att göra med de
motsvarande svenska. Norges kraf på full likställighet med
Sverige hade nu mognat till utbrott; och i denna ömtåliga
stämning började en mängd andra frågor tilläggas en
betydelse, som de själfva ingalunda förtjänade. Så väckte det
mycken ond blod, att Norges vapen (lejonet med
hillebarden) sattes in i vissa svenska myndigheters
ämbetssigill och (efter 1831) äfven på svenska mynt. Norska
regeringen tog sig an äfven denna sak och föreslog (den
21 Juli 1835) konungen införande af ett unionsvapen,
hvartill han (den 10 Aug.) förklarade sig icke obenägen.
Slutligen stod äfven den gamla flaggfrågan åter på
dagordningen; fransmännens eröfring af Alger hade
nämligen gifvit barbareskstaternas makt ett hårdt slag, och det
var ej längre så farligt att gå i Medelhafvet utan de
turkiska passen; därför började nu äfven 1821 års välmenande
anordning kännas norrmännen tryckande, emedan den ju
utan tvingande skäl höll landets egen handelsflagga borta
från vissa farvatten; 1833 års storting hade beslutit en
adress i saken och statsrådet sedermera bragt den inför
konungen, fast utan synliga frukter.
Det var alltså många orosfrön flygande i luften, då
1836 års storting gick att taga de unionella frågorna i
öfvervägande. Tingets hållning visade sig däri, att det afslog
konungens sedvanliga grundfagsförslag utan att ens unna
dem formen af en utskottsbehandling, liksom däri att det
gick i spetsen för de storartade festligheterna på 17
Majdagen och deltog i ett upprop att lämna bidrag till ett
Eidsvoldsmonument. I unionssakerna hade nu Hjelm
ledningen, och hans hand var bakom
konstitutionskommitténs betänkande den 7 Juli 1836, där Norges
klagomål mot unionen voro samlade. De innehöllos i sju
punkter, och voro följande: 1) i konungens titel sattes Norges
namn efter Sveriges äfven på norska handlingar (jfr ofvan
sid. 11); 2) i konungens namn användes det ordningstal han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
