Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsrådet hade därvid föreslagit nedsättningen af unionella
kommittéer att bereda sakerna. Men konungen ställde sig
i början afvisande. I det längsta hade han litat på verkan
af sina outtröttliga välgärningar mot Norges rike; han hade
blifvit styrkt i sitt hopp genom de teeken på personliga
sympatier, han i Norge rikligen mottagit; men nu vid dessa
ständiga anspråk svek honom ändtligen tålamodet, och hans
svar den 21 Febr. blef en skarp tillrättavisning, där
unionens tillblifvelse framhölls i dess rätta ljus, och för första
gången uttryckligen betonades, att jämlikhet i rättigheter har
till nödvändig förutsättning jämlikhet i skyldigheter till
unionen. Och denna grundsats fasthöll han, då han omsider efter
tvenne år verkligen beslöt sig för att hänvisa de af
stortinget resta besvären till en unionell kommitté.
Den 30 Jan. 1839 sammankallade konungen ett
sammansatt statsråd i Kristiania och utnämnde där 4 svenske och
4 norske män att taga itu med de öfverklagade bristerna i
RA. Till dem öfverlämnades alltså stortingsadressen 1837,
sådan den kommit ifrån norska statsrådet; det var frågorna
om krigsflaggan, om vapnet och om de diplomatiska
ärenderna[1] — Norges trenne kraf på jämlikhet i rättigheter.
Men vidare anvisades som föremål för kommitténs
verksamhet frågorna om en rättvis proportion mellan länderna vid
gemensamma utgifter och vid försvaret; detta var Sveriges
klagomål och unionens egna kraf och gällde Norges
jämlikhet i skyldigheter.
Det var alltså med trenne norska och tvenne svenska
kraf ombord som den första stora unionskommittén nu
gaf sig ut på unionsreformeringens villande haf. Snart nog
insåg dock kommittén, att det icke gick så lätt att behandla
lösryckta frågor för sig. I norska statsrådets
Stockholmsafdelning väcktes då, den 6 Juni 1840, fråga om att
utvidga kommitténs uppdrag till en revision af hela RÅ.
Norska regeringen afstyrkte i början, och dess utlåtande den 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
