Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 28 Maj 1873 förnyade sina gamla beslut om
ståthållardömets afskaffande till förmån för en ny norsk statsminister,
så visade sig opinionen i Sverige böjd för eftergift i själfva
saken; det återstod blott att finna en form för bifallet, som
ej alltför mycket bröt af emot Sveriges förut framställda
anspråk på deltagande. Konungen sammankallade därför
den 5 Juni 1873 ett norsk-svenskt statsråd i Stockholm,
att yttra sig i denna formfråga hvar sanktionen borde ges;
här förklarade den svenska sidans män (Adlercreutz), att
frågan väl berörde Sveriges intressen, men att intresset vore
så litet att saken gärna kunde få afgöras i rent norskt
statsråd. Och så afskrefs genom beslut af Norges konung allena
detta viktiga föreningsvillkor, utan att det väckte mera
motstånd än en maktlös protest i konstitutionsutskottet och
några harmsna ord i riksdagens kamrar nästa år[1].
1873 års reform är en direkt fortsättning på den bana,
på hvilken närmast föregående steg tagits 1844, men som
sedermera varit afbruten. Den stora unionskonflikten var
nu löst på det sättet att Norge fullständigt genomdrifvit sin
vilja. Redan det förhållandet, att saken företagits ensam
utan samband med andra unionsreformer, var en triumf för
Norges politik; reformen själf gick uteslutande i riktning
mot Norges ensidiga likställighet i rättigheter; och sättet
hvarpå den företogs bevarade knappast skenet af att Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
