Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De partiella reformernas tid synes förbi, liksom förut
totalrevisionernas. Om konstitutionsutskottets Aprilbetänkande
kan anses beteckna slutpunkten därpå från svensk sida,
genom att anbefalla en återgång till allmän revision, så
pekar äfven det nya norska programmet ut därifrån till en
enda stor och allomfattande reform — unionens
upplösning till en förening i konungens blotta person. —
Året 1891 skulle dock ej gå sin kos utan att
dessförinnan ännu ett af unionens ankartåg brustit.
Vicekonungadömet hade 1814 insatts i unionsförfattningen på
de svenske underhandlarnes förslag. Ännu 1844 års
kommitté hade utan motsägelse karakteriserat det som en
förmån för Norge. På senare tider hade emellertid
uppfattningen däraf i Norge undergått en förändring, det började
ses med oblida ögon såsom innebure det ett provinsmärke;
då därtill kom att det visade sig sakna praktisk betydelse[1],
och föröfrigt befarades vara ägnadt att blanda en blifvande
konung in i de norska partistriderna, så föreslog Qvam
1886 dess upphäfvande; och detta vann fullbordan den 30
Juni 1891. Sanktionen gafs i rent norskt statsråd; på
Sveriges rätt till deltagande — samma rätt som i
ståthållarfrågan — tänkte numera ingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
