Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandsyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Godagen, Söderberg! ropade Karlsson och
Jansson.
— Goda, häradsdomare å du Jansson, men
du Karlsson, dra så många mil ini helsinge som
dä finns hår på hästar i sju konungariken, å ge
dej i väg ma samma, annars ska ja göra ett hål
i huvet på dej så stort, så en kan lägga
abborrmjärdar i’et, vet du va dä va? Ge dej i väg!
— Ge mej i väg? sade Karlsson. Vi
kommer å ämbetets kall å fördragande vägnar, å vi
ska göra anmärkning på dina stenrös te
kakelugnar! — ilsknade han till. Här ska du få si
vems ande du guppar mä!
Men tanken på en kask flög som en ljuv
smekning genom hans hjärna, och han tillade: — Å
när ja kommer mä frid å kärlek å försoning för
resten, så — Söderberg, hit mä näven å slå te!
Vi har ätet opp två kappar potatis hundra tusen
gånger om bägge två — dä ä därför som vi har
så vacker gröda — hi hi — bägge två, å — — —
Han gjorde ett par korssteg och vill omfamna
Söderberg. Och Söderberg tänkte: Kanske dä ä
klokast å inte bråka nu! Men vakta ut’en ska
ja. Å sen ska han få si Moses anlete.
— Ja, ätter som dä ä brandsyn så får du
väl gå mä in då, men försoning å komsamsation,
dä dröjer vi mä!
Brandsynen raglade in. Häradsdomaren rörde
om med huvudet i en kakelugn och drog det
tillbaka med öronen fulla av sot och skägget fullt
av aska. Jansson och Karlsson tittade in i samma
eldstad och konstaterade att allt var i fullgott skick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
