Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag stampade av mig snön i den svarta
förstugan. Från köket, det största rummet, hördes
ilskna röster, gamla, vresiga, knarrande
gubbstämmor och gumfalsetter. Vid mina
stampningar förtonade grälet därinne som en döende
morrning, dörren öppnades och jag kände igen
Regentas röst, som frågade: — Ocken ä dä?
Regenta var stående namn på fattighusets
värdinnor.
— D’ä bara Albert, jag skulle lämna en korg
hemifrån.
— Kors i alla tier, ä Albet ute å går i
tocket vär! Ja, si den frua, den frua, ho tänker
då förjämnan på di fattie. Stig in å värm sej, de
yr ju så d’ä rent okrestlit — åj åj åj, å så tånger
korgen ä! Ja, den frua, den frua, en har la allri sitt
maken!
Jag kiev över den alnshöga tröskeln och såg
mig omkring. Det var inget obekant folk, jag
kände varje fattighjon.
Nu sutto de där i sina fållbänkar, män och
kvinnor om varandra och sågo i den tilltagande
skymningen ut som trasbylten. Elden smällde och
pep i några sura tallpinnar på härden och det
sparsamma skenet fladdrade som på måfå runt
väggarna, kastande en ljusfläck här och en där, glänste
till i ett par brillor, kom en flintskalle att blänka.
Där satt gubben Sjöstedt, nittiåringen, rak i
ryggen som en soldat, oböjd av ödet, hård som
flinta, hemsk ännu att skåda, när sinnet rann på
honom. Han hade varit socknens rikaste bonde
men processat bort gård och grund, processat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
