Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, men minns du vårt gudomliga
lättsinne? Det är åtminstone en förlust att beklaga.
Men svälten, den vill jag verkligen inte ha tillbaka.
Jag föredrar kaviar och järpe och vältempererat
vin, ja, till och med sill och potatis. Men jag blir
alltid nedstämd mot jularna, kan inte hjälpa det.
Julen hotar som en mara och jag måste skruva
upp mig för att barnen icke skola märka något.
När jag köper julklappar åt familjen, är det som
allt det gamla hemska skulle hota mig igen. Den,
som svultit som jag, glömmer det aldrig. Fy tusan!
Skål! Jag minns en särskilt svår jul, och det är
minnet av den, som sitter i och sprider sig och
smutsar ner allt, ungefär som pariserblått på
paletten.
— Ja, vi svalt ju allesammans, åtminstone de
flesta, men inte gåvo vi oss för det. För min del
tycker jag, att den där tiden är så gott som
utplånad ur minnet. Jag minns inga detaljer längre.
Det är som något förhistoriskt. Men kanske var
du värre ute än vi andra.
— Ja, jag skall gärna berätta det. Kanske
verkar det som en befrielse. Ja, herre gud, vad
man har varit dum, ty det berodde på min
dumhet — delvis åtminstone!
Du minns, att jag förlovade mig redan i
Uppsala. Flickan hade litet pengar, fast det var, vid
gud, inte orsaken. Du kan tänka dig, att det blev
uppståndelse i hennes familj — gå och förlova sig
med en studentvalp, som inte ägde ett öre! Men
hon stod på sig, och det eklaterades, sedan
släktingarna på underjordisk väg tagit reda på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
