Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bra, sade jag, men jag tänker ligga i dag, jag är
trött.
— Men ska inte herrn äta då? Jag springer
så gärna ned på magasinet och hämtar lite
kallskuret, om herrn ger mig pengar.
— Nej, tack, jag är inte hungrig.
Hon muttrade något och gick.
— Men varför skrev du inte till din fästmö?
Hon hade ju pengar.
— Ja, det var det, som var det dumma. Jag
hade inte med ett ord låtit henne veta, hur det
stod till, och inte kunde hon med egna ögon
övertyga sig om något rörande mig, ty konvenansen
tillät, gudbevars, inte att hon reste upp till
Stockholm för att hälsa på mig. Ung och glad och
oerfaren som hon var, hade hon inte en tanke på
annat elände än det, som händelsevis kom henne
under ögonen. Hon trodde naturligtvis, att jag
var livad och elegant som då vi förlovade oss.
Jag skulle ju bli en stor målare och världen måste
leka för mig och le åt mig.
Nå — jag låg hela dagen. Tredje dagens
svält är inte svår alls. Man bara slöar till och
känner sig trött. Jag somnade och vaknade och
somnade igen, omväxlande, tills det blev natt. Jag
låg och stirrade på den fördömda brandmuren,
som upplystes av gatlyktan nedifrån djupet av
gatan. Jag låg och målade alfresco på den i
tankarna, tills jag sjönk i dvala.
Jag for upp i sängen, badande i svett.
Pulsarna bultade i tinningarna. Men vad var det?
Brandmuren var ingen mur längre. Det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
