Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de här kläderna. Jag vet knappast om jag
ens kan visa mig ute med dig!
Vi gingo till en mindre elegant lokal, och
jag fick berätta. Jag berättade ganska ohöljt.
Nå, det var inte vidare livat, men det kändes bra
att ha det sagt.
Och jag åt. Jag åt som man äter i ungdomens
vår. Att jag inte blev dödssjuk, är mig oförklarligt,
men läkare ha sagt mig, att återseendets glädje
pius en sund natur kan ha den effekten.
Min fästmö måste resa med middagståget.
Föräldrarna medgåvo ej permission mer än mellan
ett par tåg, och det var ju för resten julafton.
Vid Centralen gav hon mig alla sina
pengar, det var en hel del sedlar. Jag skall alltid
minnas uttrycket i hennes ögon, då tåget ångade
ut från stationen.
O, du heliga lättsinne! Jag löste igen mina
kläder och min överrock, sökte upp kamraterna
och bjöd dem på festmiddag. Det blev fröjd i
hjärtan och pokaler. Pengarna togo slut så när
som på ett par kronor.
När jag kommit hem sent på natten, kom
reaktionen. Jag föll i gråt. Jag tände icke
genast ljus, utan satt på sängkanten och snyftade i
mörkret. Samtidigt infann sig också fysisk
reaktion. Spänningen hade varit för stark på båda
områdena.
Jag tände ljuset för att gå till sängs. På
bordet låg ett brev. Jag bröt det som i en dröm
och läste. Det var från en gammal Uppsalakamrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
