Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Uppsalaminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen sålunda: — Wi Märabytare etc.
Efter dessa ord skulle staden ha fått sitt namn.
Sit venia parenthesi!
Den bondestudent, som nedskrivit och kanske
som djäkne författat de naiva verserna, hette för
resten Petrus Marksarius efter fadern Markus och
modern Sara, vilka långt nere i Vimmerby socken
sparade åt sonen i hopp att en gång få se honom
som ordets väldige förkunnare i den kyrka, där
han undfått dopet. Men Petrus återsåg aldrig
hembygden. Efter några års mycket oteologiskt
studentliv axlade han sin ränsel och begav sig till
Stockholm, där han tog hyra på en holländsk
galeas och kvitterade fäderneslandet för alltid.
Hans öde är okänt.
Om denne Petri Marksarii livsåskådning har
symboliserats av hans verser, vilket är mycket
troligt, och hans lärdom av deras latin, vilket är
nästan lika troligt, vill jag gärna i inbillningen
göra honom till en av huvudtyperna i hans
samtids studentliv, något av Fältskärns Åbotyp
Eudoxius Lejonfält eller ditåt, fast med säkerhet
lättsinnigare, en grovlemmad bonddräng, vars heta
småländska blod kom pliten att sitta löst vid sidan,
som svor och domderade och drack mycket öl
och dåligt vin på de små krogarna i Uppsala,
som ständigt var färdig till gruff med stadens
borgare, och vars klassiska vetande antagligen
icke sträckte sig långt utöver det redan under
djäknetiden inhämtade pix pons ibi, conjux
tibi! Det grekiska paradigmat πούνχομαι,
σπυϑrσομαι, πεφίλλρακα, ξδιλλερᾠμην (púnchomaj,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
