Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med majoren och lyktan i högsta hugg gingo
Claes, jag och lektor Leopold ut på gårdsplanen.
Mitt framför trappan lågo två mäktiga högar
hästspillning.
Men inga hjulspår syntes.
Gårdsplanen låg fin och nykrattad.
Oskärad.
Obeträdd.
Vi stodo inför en gåta.
Lektor Leopolds tummar roterade om
varandra så fort, att de icke syntes. Jag sade: — Jag
slutar att dricka grogg från och med nu!
Men majoren: — Förvärra inte en dålig sak
— just nu behöva vi en grogg. Vi ha förtjänt både
en och två.
Claes sade: — Begriper farbror det här?
— Visst faen begriper jag! Det är ju min
skyldighet som överordnad. Och nu gå vi in
och ta nattgroggen och förklara för kjoltygen,
att någon åkt fel — va? — en underlöjtnant får
inte tänka — hut, pojke! — men detta var det
ruskigaste jag varit med om — hon? Herre gud,
de tusen gånger jag varit förlovad har jag kysst
ihjäl alla frågor — —
— Jean-Ågust, vad var det? ropade tant
Louise från trappan.
— Äsch, det var bara det att vi behövde
gå ut ett slag! Förstår du inte det, gamla kusin?
— Du kan då skrämma livet ur en
människa!
— Ja, ur två, om du vill! Och tre och
många! En soldat skall vara fruktansvärd. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
