Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luftens herrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cederström tillbaka. Vi ha kommit ur kursen, men vi
gå väl ner ändå, va?
Jag nickade.
Ön såg inbjudande ut, där den med sin bård
av bländvit sand låg skyddad innanför dubbla
rader korallrev.
Motorn tystnade. Luften susade om öronen.
Havet närmade sig med fruktansvärd fart.
— Tycker du inte det är first class? frågade
Kalle.
— Jo, men det drar väl mycket! På mig
verkar det mera som örsprång än som vol plané.
Vi voro nere, gjorde två smörgåsar strax
innanför revet, två silverfåror betecknade vår väg
i den lugna kanalen, där en gammal dyning gick
sakta som av plikt eller vana — pang, stopp! Som
en albatross gled monoplanet några meter framåt
på sina vattenskidor och stannade.
Kalle Cederström klappade motorn på dess
stålländ: — Det där gjorde du bra ifrån dig!
— Undrar om ön är bebodd, sade jag. I
varje fall är ju stranden gjord enkom för
landstigning.
— Jag ger fan i om den är bebodd eller inte,
svarade Kalle. I alla händelser blir den bebodd
då vi komma i land. Och om du inte vill att vi
ska flyga mera, kan vi ju leka Robinson ett slag.
Vi behöver ju inte vara i Frisco förrän i morgon
kväll.
Han gjorde ett par handgrepp, gummihjulen
sänkte sig under vattenskidorna, motorn kom i
gång och vi åkte lugnt och jämnt som på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
