Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luftens herrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
asfaltgrönskan och agaver sprutade ut sina röda
blommor som ur sår efter offerknivar huggna rakt in i
tropikens hjärta.
Plötsligt krafsade det i sanden bredvid oss.
En jättesköldpadda, på vars sköld jag satt min
grogg i tanke att det var en sten, började röra på
sig och ge sig i väg med glaset. Jag uppfattade
ögonblickligen situationen och högg bägaren, innan
djuret hunnit utom räckhåll.
Kalle Cederström sade: — Jag har haft öga
på den där hela tiden — jag bara väntade på att
hon skulle smita utan att du märkte det. Jag minns
Texas’ präriesköldpaddor — de var ännu jäkligare.
De sprang bort med våra groggar fortare än våra
mustanger kunde löpa. Men ska vi inte äta innan
vi rekognoscerar? Jag är förfärligt sjuk — jag
tror att jag fått vandrande njurar — men det är
väl att man har monoplan, så att man kan hinna
i fatt dom om dom smiter — hör du, nu går vi
ner och plockar oss ett par dussin ostron — jag
tyckte dom såg ut som Flatstrands — och så
dricker vi ur ett par av våra ballastflaskor — vi
böra åtminstone ha ett tjog kvai av gula etiketten
sen festen i Lhassa. Fy fan, mina njurar vandrar
nästan lika energiskt som Lop-Nor! Det får bli
min gamle vän Sven Hedins nästa uppgift att ta
reda på dom — om han kan få eskort, annars
reder han sej inte.
— Det gör han inte — men ditt förslag med
champagnen och ostronen är gott, och — — —
Ett infernaliskt ljud kom plötsligt luften att
vibrera. Det lät som om någon titan gnisslat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
