Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luftens herrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orientaliskt draperi, en pärlvägg, en
kalospinterokromatokrene.
Grottan försvann i ett mörkgrönt dunkel inåt.
Väggarna voro svarta med mörkgröna,
fuktdrypande lavar, men närmast fallet som sjöd i hålor
i skiffern växte vita ormbunkar med blad som
fanet på fjädrar och på bladen sutto vita sniglar
med svarta tentakler. På väggarna kröpo gula
spindlar med svarta bakkroppar och håriga ben.
Och ödlor med gula magar och svarta ryggar och
bara ett benpar kröpo omkring i varje skreva och
fördjupning.
Kalle Cederström tycktes njuta. Han tog fram
en elektrisk lykta.
— Framåt, inåt! sade han. Och träffar vi
några förhistoriska djur, så hålla vi våra
browningar i ordning! Men vänta! Ser du
kvartsådern här! skrek han. Kvarts och skiffer
tillsammans betyder guld, guld! Jag har varit
guldgrävare i Wyoming och känner till sånt här!
Han lyste på en vit, metertjock kvartsgång
i skifferväggen.
— Guld, skrek jag. Guld, visst faen är det
guld! Det passar ju lagom för mej. Jag har ju
tre växlar som förfaller nästa vecka. Ser du inte
hur det blänker? Visst är det guld! Vi delar,
Kalle, låt oss vara kamrater som hittills! En växel
är på 500 goda riksdaleros, det är min vinräkning
för sista månaden, och den andra är på 250 för
fyrverkeripjäser och praliner åt mina barn. Tror
du det finns tillräckligt med guld?
— Skrik inte så förbannat, sade Kalle, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
