Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luftens herrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Medge Kalle, att det här är det
underbaraste numret vi träffat på!
— Äsch, de ä sej lika allesammans! Men
jag tycker att hon bor litet konstigt.
— Det tycker jag också! Men kvinnor ha
intet sinne för komfort! Vi män ha det i hög grad,
och det är vårt raffinemang. Men nu ger vi oss
i väg! Ä vi våta som tuppar nu, så bli vi som
dränkta kattor om ett par sekunder! Adjöken,
fröken!
Vi bugade oss höviskt. Hon skrattade igen.
Hennes ögon skiftade i färg mellan stenkol och
smaragd och det gröna giftet slängde ut snaror
om fötter och ben och bröst och halsar — det var
hemskt och vackert — och i samma ögonblick vi
döko igenom fallet ljöd ett skrik, som påminde mig
om den gamla sagan om alrunan.
Den som hör dess skrik, då hon dras ur
jorden, måste dö i samma ögonblick.
Men Kalle och jag äro ju moderna människor
och vidskeplighet är fjärran från oss.
— Ja, jösses, fruntimmer! sade jag, då jag
hoppande på stenarna tog mig i land.
— Fruntimmer, ja! sade Kalle Cederström
tankfullt och tog ett språng värdigt en panter, grep
tag i en nedhängande gren av Caramæbis
paracelsæ och landade graciöst i en Baranjabuske, vars
frömjöl färgade hans gula kostym ännu gulare.
— Det här var i alla fall en märkvärdig
historia, sade Kalle. Jag tycker att den nästan
är oupplevad. Fast vi uppleva den nog var dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
