Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att gillra bössor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma ut det med och befinnas vara en kolsvart
lögn! Därför skulle han tala med Stenberg, och
Stenberg skulle säga åt sin käring, att han måste
syssla med bragderna ute på Örskäret, men i
stället skulle han komma och hjälpa Karlsson hålla
vakt. Och om han bjöd på en liter nattbrännvin,
så var Stenberg inte omöjlig, det visste han.
Detta räknade Petter Karlsson ut för sig själv
i snickarstugan. Han tyckte själv att det var så
mycket listigare, som alla då skulle få veta, att
Karlsson inte var hemma, och detta faktum skulle
väl om något locka den tjyvstrykern, vem han än
var, att försöka komma åt mer äpplen.
På eftermiddagen gillrade Karlsson bössan
med det största fullifanskap, som någon kristen
människa i hela Roslagen kunde vara mäktig, och
det är inte litet det. Det var för resten ingen lätt
sak, ty alla möjligheter måste beräknas. Tjyven
kunde komma från minst två håll, men Karlsson
satte ner sina pinnar och slingrade sitt snöre mest
så krångligt som riggen på ett barkskepp, så att
om inte tjyven kom farandes som en guds ängel
från himmelen, så måste han få sin laddning på rätt
ställe.
Och när allt detta var fullbordat, stövlade
han i väg till Stenberg.
Nej, för all del! Stenberg var inte ovillig,
särskilt som natten med sin liter vinkade i ett
ljuvligt och av käringar ostört perspektiv. Och gällde
det förstås att ta en karl i hampan — vilken som
helst — så var han varken ledsen eller lemmalytt.
Saken var avgjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
