Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Xylografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knubbiga figuren är iförd en kostym av
kommisskläde, som fordom varit blått, men nu antagit
ålderdomens ærugo nobilis. Benkläderna äro de
vidaste i Sverige. På fötterna bär han stövlar med
tumstjocka sulor och fruktansvärda klackjärn.
Härjämte två detaljer av vikt. Hans krage är
nedvikt och bär numret 19 1/2 och i den svarta
halsduksrosetten sitter en nål med unionsflaggan i
emalj. Det senare innebär intet ogillande av 1905,
men intet gillande heller — inte ens likgiltighet.
Det innebär en indifferentism för absolut att fattas
av vanliga dödliga.
Vi se alltså mannen lägga två målmedvetna
halvslag om en utskjutande stockända i Israels
sjöbodvägg. Så går han akterut, kastar draggen,
sträcker lagom och gör fast, sätter sig på
sumpluckan och lägger ihop sina metspön med
pedantisk noggrannhet. Om vi sutte i båten skulle vi
kunna höra honom exekvera sin speciella musik,
ett slags ytterst svaga, men dock uppfattbara
drillar och underbara löpningar uppe i falsetten,
lösryckta bitar ur operor, helst Wagnerska. Med
dessa toner ackompanjerar han alltid det han har
för händer.
Nu fattar han en liten håv med böjt enskaft,
öppnar sumpluckan, griper en fiskkasse med vänstra
handen och börjar gräva i sumpen, fyller i kassen
allt under det han prövande beräknar dess växande
tyngd och sätter den slutligen under ideligt
drillande ifrån sig på durken, tar fram en
nyckelknippa, utväljer den riktiga nyckeln bland ett tjog,
låser sumpluckan under de vidunderligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
