Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BANBRYTARE.
IOI
nybygge. Vidare måste han skaffa bränsle för hueet Bodde
han i skogen, så gick det lätt nog att skaffa ved, men bodde
han på slättlandet, så kunde diet hända, att han fick faira 15
@ 20 mil efter sin ved. Sedan hade han några kreatur att
se till — åtminstone ett par oxar. Sällan hade han någon
ko, ty hvem skulle mjölka den, då han reste bort? När han
fick tio till femton tunnland i åker och en hveteskörd på ett
hundra eller ett hundra femtio bushels, kunde han säJja
hvete, och då måste han in till sfcadien med detta. Mången
nybyggare kunde ha trettio till fyrtio mil till närmaste
af-sättningsort. Att köra denna väg med ett par oxar tog honom
vanligen tre dvgn, fram och åter. Lille misse fick mat,
innan han reste bort, så att han redde sig, till dess farmaren
kom hem. Vanligtvis gjorde Hera sällskap på en sådan
långresa. Var det på sommaren, läto de oxarna beta bredvid
vägen; vintertiden togo de foder med sig, hvilket någon gång
bestod af hafre, som oxen lät sig väl smaka. Då de hade rest
’en femton mil, brukade de rasta,. De skulle nu tälta, men
tyvärr hade de icke något tält att sätta upp. Men de redde
sig utan.
Formännen hade alltid något bröd och fläsk med sig samt
någon gång litet målet kaffe och ett litet bleckkärl att koka
det i. De gjorde nu upp en eldbrasa, kokade sitt kaffe och
tinade upp sitt bröd och =x>fvel, om det var vintertid. De
voro alltid vid godt mod, språkade om nytt och gammalt, om
huru mycket de had® fått det året, huru många bushels på
acren o. s. v. Ofta föll talet på gamla Sverige och huru de
hade det här. Eni sade: "Jag hade ett fjärdingshemman,
men icke kunde jag sälja någon säd ändå." En annan sade:
"Jag måste köpa lite för hvarje år, ty vi voro tio i familjen."
En tredje sade: "Jag var statdräng vid en gård, och I
tor-den veta, huru en sådan har det." Där var då en, som hört
dessa tre tala om huru de hade haft det i Sverige. "Men jag",
sadte han, "hur tron I, att jag hade det därhemma? Jo, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
