Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
’ BANBRYTAREN.
som nästan hvarje tidnings redaktion uttalar i sin anmälan
af sin tidning: "Det är ett länge kändt behof."
En tidningsman, som skall bryta sig en bana med att
utgifva en svensk tidning i detta land — i all synnerhet om
den är af ett godt innehåll —, har icke blott ett besvärligt
och hårdt arbete, utan det hårdaste arbete af alla banbrytare.
Härvid komma vi att tänka på svenska folkets i Amerika
banbrytare på tidningsmannabanan, T. N. Hasselquist, och
Oalesburg.
Publicisten är modig och djärf och försöker sin lycka i en
af våra småstäder. Möjligen har staden ännu icke ett hundra
medborgare, och folket ute på landet är icke mycket att räkna
på. Han beslutar sig för att utgifva en tidning. Några
affärsmän understödja företaget. Annonserna hjälpa honom.
Några buntar dåligt papper, några gamla stilar och en
handpress, oeh allt är färdigt och i full gång. En dollar och
femtio cents kostar lappen, men utgifvarens lefvebröd blir
tarfligt nog.
De lokala nyheterna äro naturligtvis det mest intressanta
i tidningen. Här får man t. ex. veta, att fröken Kajsa gjort
visit hos fröken Biirtha — — att mamsel Rosa hälsat på
mamsell Lilja — och att fru Pålson gjort en titt in hos fru
Pärson; att herr Knut var här i staden för att göra
transaktioner; att Pär och Pallas voro inne i staden, som i går, med
hvar sitt lass nötkreatur och svin o. s. v. Vidare får man
veta, att ett kyrkokafiferep går af stapeln hos - den
sista torsdagen i april och ett dito hos-den sista
torsdagen i maj. Vidare att ett dansnöje bjudes på hallen i
kväll, dit ingen förglömme att komma. Att jag får veta så
mycket och mycket mera en gång i veckan under ett helt år,
nog må det väl vara värdt en dollar och femtio cents. Det
händer stundom, att en och annan blir missbelåten med
tidningen helt enkelt därför, att man icke fick in den godbit,
som man hade insändt. En annan skribent hade fått in sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
