Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
’ BANBRYTAREN.
han icke skall få skuld öfver öronen, och det har den, som
icke har betalt sin hatt. Han måste således vara ambitiös.
Är nu ynglingen något till åren kommen, så blir det så mycket
svårare för honom att bryta sin bana. Här tänka vi nu i
främsta rummet på en fattig studerande under den gamla
goda tiden i Paxton. Här tillgick det vanligen så, att om
en yngling, oftast något till åren kommen, som visade sig
ha det rätta kristliga sinnet och-hvars uppförande var godt,
ville börja studera för att sedan kunna ägna sig åt den
kyrkliga verksamheten, blef han efter ett profår "frielev", det vill
säga, han fick fri kost på skolan, men måste dock betala
lin-dervisningsafgiften, som dock icke var så synnerligen drvg.
Nu torde den ärade läsaren tänka och säga: "Å var det på
det viset i Paxton, då var det ju ingen svårighet att reda sig
vid skolan: frielev @ fri kost." Men, min vän, besinna dock
att kosten ej är det enda. Han hade utgifter för allt
möjligt annat, och hans förtjänst under skolferierna beräknade
vi till femtio @ sextio dollars.
Jag känner en fattig studerande från den tiden, som var
en s. k. frielev. Han ägde under en tid af två månader icke
en röd kopparcent. Under tiden erhöll han ett bref, som
han såg gärna ville besvara, men han hade ej tre cents till
ett frimärke. Han frågade då två af sina klasskamrater, om
de kunde låna honom tre cents till ett frimärke, men de sadte
nej, vi kunna ej. Det mottagna brefvet fick också blifva
obe-svaradt. Så där nyckfull var den gamla goda tiden ibland.
Att denne studerande icke var böjd för lyx och onödiga
grannlåter, att han icke var en slösare på något sätt, utan en
god ekonom, det kunna alla de som kände honom intyga.
Det hände ibland, att han gick med lappade kläder, och då
kunde där vara någon bättre lottad kamrat, som gaf honom
ett plagg, t. ex. en väst. Men vi voro nöjda med vår lott,
kände oss lyckliga och glada.
I sammanhang härmed vilja vi omnämna en liten episod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
