Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
’ BANBRYTAREN.
Många af oss studerande under Paxton-tiden voro
farmare-pojkar, som vid vårt inträde på skolan voro gröna som
kål-hufvuden oeh då vi lämnade skolan torra som torra
kalf-skinn. En ocli annan af oss talade klen svenska, och
engelskan var för mången ett barbariskt språk. De flesta af oss
talade sin provinsialism.
En vacker dag, omedelbart efter morgonbönen, tillsade
doktorn, att vi skulle stanna kvar några minuter. "Det är
något, som jag vill säga eder", sade han. Vi lyssnade alla
och tänkte: hvad månne han nu har att säga oss? Han
började sålunda: "Det är ’eder väl bekant, att vi icke ha någon
gymnastik här på skolan. Orsaken veten I ock, det är
fattigdom. Det är dock nödvändigt för den studerande
ungdomen att hafva någon kroppsrörelse, så mycket stillasittande
går icke an i längden. Jag har därför tänkt på ett siitt att
afhjälpa denna brist på gymnastiska öfningar i en
gymnastiksal — och det är att två och två såga och hugga hvar sin
’cord’ ved." Och så lät han handen lätt fara öfver munnen,
hakan oeh skägget oeh slog ett lätt slag med flata handen på
knäet, och så fingo vi aflägsna oss. En del af oss bondpojkar
efterkommo strax hans uppmaning, och så snart vi kommo
ut ur lektionssalen, gingo vi strax till vedboden och sågade
och höggo så att veden vrde omkring oss. Snart var ett par
"cord" ved sågad och huggen. En vecka efter denna
tillsägelse fann vår käre lärofader till sin stora harm och ledsnad,
att icke alla efterkommit hans välmenta och goda råd. Han
tillsade oss då åter efter morgonbönen att stanna kvar. Vi
väntade med spänd uppmärksamhet på hvad som komma
skulle. Han börjar nu på följande sätt, med någon rodnad
i ansiktet och en mycket allvarlig ton i orden: "För en tid
sedan påminte jag eder om att vi icke hade någon
gymnastik, men att I behöfven någon kroppsrörelse. Jag
uppmanade därför eder att såga och hugga hvar sin ’cord’ ved, men
till min stora ledsnad, finner jag nu, att de flesta af eder icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
