Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄ RA FÖRSTA MISSIONSMÖTEN. 175
na väg fyra mil, och där står en vägvisare som visar vägen
dit du vill." Sedan jag lämnat mitt logi, reste jag som
gubben sagt, alltjämt spejande efter vägvisaren, men fann ingen.
Icke heller fanns det någon annan väg än den jag reste.
Saken förhöll sig nämligen så, att där vägvisaren, som
egentligen blott utgjordes af några riskvistar, stod, skulle jag tagit
af vägen och rest utan någon viig alls tjugufem mil. Då jag
icke kunde upptäcka någon vägvisare, vågade jag icke att
lämna det lilla vägspår, som jag hade. Följden blef den, att
jag kom allt längre och längre i norr, då jag skulle ha rest
rätt i väster. Prärieelden hade gått fram öfver tusentals
acres norrut. Marken var kolsvart, ödslig och dyster -— ett
förbrändt fält. Några förbrända benknotor lågo här och där
på denna dystra slätt. Svartfåglar och gråspräckliga gamar
flögo här och hvar i luften, gifvande från sig ett hemskt läte.
Detta "förtjusande" panorama fick jag nöjet att betrakta
hela långa dagen. Intet hus, ingen åker, intet träd, ingen
sjö, ingen människa såg jag hela dagen. Ett riktigt
"dödsrike". Middagstiden kom, men ingen middag kunde jag få.
Törstig var jag, men intet vatten kunde fås. Det gick väl
an med mig, men det var värre för min stackars häst. Till
all lycka hade jag en half bushel hafre i vagnen, men icke
något vatten för det stackars djuret. Efter en timmes rast
fortsattes färden på den håliga vägen, på hvilken jag rest
allt sedan klockan åtta på morgonen. Det var nämligen så,
att flera foror, s. k. "government trains", gingo fram här
hvarje vecka upp till en fästning med proviant. Jag började
nu filosofera öfver saker och ting. "Är nordvästern sådan
öfverallt?" tänkte jag. Skall jag i natt logera på denna
prärie? Skall jag och min snälle häst få vår sista hviloplats
här? Är detta min första och sista missionsresa? Har
denna olycka kommit öfver mig därför, att jag föraktat goda
råd och således icke är af Gud förelagd att resa? Månne
örnar, gamar och korpar skola slåss om våra kroppar — min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
