Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 BANBR Y TAR EN.
få vi vanligtvis kallelse att besöka dem så ofta vi kunna.
Möjligen är församlingsbildandet under dessa omständigheter
äfven en skyddsmur emot dem som vilja uppäta vårt folk.
Då vi hade gått öfver fältet en gång, förstodo vi, att vi
hade ett godt utrymme att röra oss på; oeh de första tio åren
var där ingen predikant, som gjorde oss fältet stridigt.
Vintern var i annalkande. Folket hade vintern förut blifvit så
uppskrämdt af den tre dagar rasande snöstormen, att då det
började snöa, trodde de att det var fråga om lifvet. Många
hade under den förra vintern förfrusit händer oeli fötter, och
mången hade satt lifvet till. Mången sade därför till mig,
att då det blir vinter, kan icke pastorn resa — och dukade så
upp den ena gräsliga snöstormshistorien efter den andra, om
huru många som fruso ihjäl än här, än där. De jagade upp
min fantasi så, att så snart jag såg några snöflingor komma
seglande ned, trodde jag att det var frågan om lifvet. De
hade så fullproppat mig med dessa skräckinjagande historier,
att jag såg ett dödsteckcn i hvarje liten snöflinga.
Denna demon följde mig under flera resor. Slutligen ville
jag ha reda på hvad det var för en ande. En man hade gått till
sin granne, som bodde blott några stenkast från hans hem; han
satt på en gärdesgård död, då de om morgonen funno honom.
En annan gick ut till sitt stall och for vilse emellan stallet
och huset och dog under natten. Ett brudpar skulle in till
staden och låta sammanviga sig, men kommo aldrig till
staden, utan fingo sin död i en snödrifva. En man, som varit
borta och nu skulle hem, hade kommit nära sitt hus, men
frusit ihjäl oeh hittades först på våren. Då de skulle ut med
plogen, funno de honom på åkern. Två män med hvar sitt
par oxar skulle ut och hämta ved. Det var blidt, godt väder,
då de reste ut, mon så begynte snöstormen, innan de fingo fullt
lass. De skulle nu vända mot hemmet, men vinden var dem
emot, och oxarna nekade att gå. De spände då ifrån och läto
oxarna drifva, dit de ville. Karlarna gingo med vinden i hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
