Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARA FÖRSTA MISSIONSMÖTEN. 193
ge skulle kunna göra anspråk på. En skåningeguniina kallade
mig också alltid för prost. Jag varnade henne tidt och ofta,
men det hjälpte ej.
Huru en pastor blir betitlad.
Tilltalsorden eller titlarna voro högst olika på den tiden,
och ofta voro de löjliga nog, såsom t. ex. prost, körkharre,
präst, han, mäster, du, de, med flera. Att försöka göra någon
anmärkning häremot och rätta på det orätta var helt enkelt
lönlöst. Somliga voro så pass "svenska", att de lyfte på
hatten eller mössan och hälsade vänligt, men andra voro så pass
"amerikaniserade", att de lämnade sådana artighetsbetygelser
och komplimanger utan afseende. Ibland kan en pastor få
en komplimang, som är af tvetydig beskaffenhet, såsom:
goddag, herr pastor! Men det ena såväl som det andra får man
låta gå utan anmärkning. Dock, de allra flesta hälsade
Tän-ligt. Men då pastorn hälsade någon, som ban mötte på vägen,
hände det ofta, att ban icke erhöll något hörbart svar. Det
kan väl hända, att de mente lika väl ändå. Pastorn mötte dock
ieke ofta sådana som t. ex. barsebäckarna i Skåne, om hvilka
det berättas, att de aldrig höllo åt sidan för någon, vare sig
kung, präst eller klockare. Berättelsen om barsebäckarna har
jag fått af en genuin skåning, och lyder den i sin helhet
sålunda. Det var fyra @ fem barsebäckare, som skulle resa
in till staden med hvar sitt lass spannmål. De mötte ett
ekipage på vägen, och kusken ropade till dem och sade:
"Barsebäckare, kör ur vägen, prosten kommer här! Den forman,
som var före, svarade och sade: Ingen barsebäckare kör ur
vägen för någon prost, men hade det varit klockaren, kunde
det händt. Det sista var naturligtvis ironi. Då steg
klockaren upp i vagnen — en liten stackare, knappt fem fot lång —
tog hatten i näfven och ropade högt: klockaren är med. Då
vek barsebäckaren något åt sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
