Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
’ BANBRYTAREN.
födt och icke heller någon visshet om huruvida det erhållit
nöddop. Men om det också fått nöddop, tror jag dock icke
att jag begick en synd genom att döpa det. Må dock de, som
ha ett barn, som de önska få döpt, antingen det är deras eget
eller det är ett fosterbarn, taga reda på dagen när det är
födt, om det erhållit nöddop, och framför allt, då det är
adopteradt samt namnet på dess föräldrar.
Det hände en gång, då jag skulle döpa ett barn och frågade
fadern efter namnet på faddrarna, att han svarade: "Jag har
inga."
"Har ni inga faddrar?"
"Nej, vi föräldrar äro själfva faddrar."
"Ja, men åtminstone ett par dopvittnen borde ni ha."
. "Vi äro själfva dopvittnen."
Fadern var en förståndig man, och ban tänkte utan tvifvel
på det förhållandet, att det är ytterst få, oin ens någon, af
faddrarna, som göra något för barnets kristliga uppfostran.
Ett par dopvittnen kunde han dock ha skaffat, och jag kände
det svårt att han nekade. Det var också mången som drog
sig för att stå fadder till ett barn, kanhända särskildt om
barnets föräldrar voro mycket fattiga. De flesta hade icke
klart för sig skillnaden emellan faddrar och dopvittnen. Nu
ha vi fått vår kyrkohandbok ändrad så, att inga faddrar
behöfvas och inga löften behöfva gifvas. Det enda som behöfs
är dopvittnen. Enligt den nya ordningen var alltså denne
man en "framstegsman." Någon gång hände det, att fadern
önskade ge pastorn något för hans besvär — 25 eller 50 cents.
I nybyggena den tiden rådde dock stor fattigdom, och det
inträffade ofta, att då pastorn döpte ett litet barn, stodo tre
@ fyra små och sågo på. Dessa voro ofta ganska trasiga, ja.
stundom halfnakna. Och merendels voro de barhufvade och
barfotade. Någon gång kunde väl ett eller ett par af dem
ha ett par s. k. skor på fötterna, men dessa voro så utslitna,
trasiga och lappade och ofta fästade vid fötterna med trådar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
