Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
’ BANBRYTAREN.
enlighet med vår lutherska kyrkas bekännelse att tro, att (len
oguaktiga och otrogna människan har nytta och välsignelse
af att gå till nattvarden?" De två pastorerna blefvo
förargade på mitt svar, och det var väl icke att undra på. De
voro mycket äldre än jag. Det må här nämnas, att den ene af
dessa bröder nu är död, och den andre är icke längre pastor
inom vårt samfund. Jag var emellertid i mycket bekymmer
under det första och andra ämbetsåret för dessa många
nattvardsgästers skull, groft otrogna som de allra flesta af dem
voro, men hvad var att göra? Hvilka skulle jag förmena att
gå fram till Herrens bord ? Det var icke stor skillnad på dem.
Och dessutom, hade jag rättighet att neka dem Herrens
nattvard? Det fick ju fortgå och förblifva som det var. Under
denna tid var jag med afseende på denna sak mer än en gång
frestad att blifva separatist, men den käre Guden höll sin
hand öfver inig.
Så kom väckelsen. Den käre Guden bekynte att väcka på
otrosmänniskorna, och jag gaf akt uppå att dessa, som oftast
hade bevistat nattvardsbordet och så ofta på ett ovärdigt sätt
ätit och druckit Kristi lekamen och blod sig själfva till dom,
voro bland de första, som vaknade till besinning. Då förstod
jag, att Herren på något fördoldt sätt verkat på dessa under
deras ovärdiga nattvardsgångar. Jag blef nu glad, att jag
icke med ett ovisligt nit hade gripit in och förmenat några
att besöka nattvardsbordet. Huru det nu är, så är det dock
visst, att Herren äfven genom den heliga nattvarden söker
och verkar på syndarens hjärta. Jag har också lagt märke
till, särskildt i senare tid, att de som draga sig bort från
nattvardsbordet, de draga sig också så småningom bort från de
offentliga gudstjänsterna och ordets predikan i allmänhet.
Det synes, som om det vore vissa tider inom kyrkan, då alla
blifva sömniga och — insomna, Matt. 25: 1—13. Må Herren
förbarma sig öfver oss!
Jag har i min enfald tänkt, att det skulle vara möjligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
