- Project Runeberg -  Banbrytaren. Historisk skildring af nybyggarlifvet i Nordvästern under en tid af trettiofem år 1870-1905 /
245

(1906) [MARC] Author: Sven Johan Kronberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÖDÅREN — GRÄSHOPPORNA. 245

man att återvända hem. Ilen just i detsamma kom ett ilbud,
sägande: de äro blott en mil härifrån. Nu blef det panik i
lägret, och de började jämra sig, skria och ropa: "Ack, käre
— ack, ack!" "Ja, vi skola ju ändå en gång dö — först som
sist betyder ju föga", sade en del unga män för att visa "sitt
mod" och trösta hustrur och barn. Men rätt hvad det var,
kommer en man med goda tidender. Han sade dessa
förskräckta människor, att ryktet om indianerna icke var sant.
Telegrammen förkunnade, sade han, att inom hela staten voro
rödskinnen stilla och fredliga. Då begynte de, hvar i sin stad,
att bryta upp och resa hem till sitt land igen.

En liten anekdot må här bifogas, som står i sammanhang
härmed och låter nästan otrolig, men är dock sann. Innan vi
omtala denna berättelse, vilja vi först omtala en annan, som
inträffade vid flykten från hemmet. En familj tog alla sina
husgerådssaker och bar dem ned i källaren, strödde därpå
halm på golfvet och släppte in svinen i huset för att därigenom
inbilla indianerna, att där var ingenting att få. Men de
glömde att tänka på att indianerna brukade sticka eld på huset.
Nu till den andra berättelsen. Det var en gumma, som hade
legat tijl sängs i flera år. När hon fick höra ryktet om att
rödskinnen voro i annalkande, blef hon också förskräckt, for
upp ur bädden och kom med upp i vagnen och gjorde sällskap
med de öfriga i familjen för att fly undan. När de voro
hemkomna igen, var gumman "all right". Hon var uppe en
längre tid, men då allt återigen var tyst och stilla, gick
gumman till sängs igen och låg nu i flera år, till dess döden
förflyttade henne från denna bedröfliga världen.

Mycket mera kunde sägas om den uppståndelse och
villervalla, som ryktet om indianerna åstadkom, men det sagda må
vara nog. Här kunde vi påminna om hvad Herren säger på
ett ställe i sitt ord: "Den ogudaktige flyr för ett ruskande
löf såsom för ett svärd, och ingen jagar dem", Ordspr. 28: 1.
Dock må vi väl icke klandra denna flykt, ty om vi varit med
här, hade vi troligtvis gjort på samma sätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksjbanbryt/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free