- Project Runeberg -  Banbrytaren. Historisk skildring af nybyggarlifvet i Nordvästern under en tid af trettiofem år 1870-1905 /
251

(1906) [MARC] Author: Sven Johan Kronberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PASTORSBOSTÅ LLEN.

2 253

styng för att liksom känna efter om jag sof. Striden var nu
börjad, och den slöt icke, förrän jag om morgonen uppstod
från mitt hviloläger. Jag blef invecklad i vidjorna och nätet
alldeles som en fisk i ett garn. Striden var het den natten
och slutade på det sättet, att jag måste fly. Må det nu
tillåtas mig att äfven nämna, att dessa moskiter icke voro de enda
fiender, som jag den natten hade att kämpa med, utan där
voro tre andra slags fiender, som icke voro bättre än dessa.
Dessa tre slag vet jag ej, om jag ville anförtro åt papperet.
Du kan lätt gissa dig till hvad slags parasiter de voro.

Pastorn blir trött på arbete och resor.

Under en fyra års tid hade jag rest omkring på fältet, och
det hade gått som en karusell. I ur och skur, vinter och
sommar och, jag hade så när sagt, natt och dag. Nu var hela
mitt kroppssystem nedbrutet och jag var mycket nervös. Då
jag satt på mitt rum och studerade och det ibland var någon
sak, som jag vill ha reda på, och kom ihåg att det stod i den
eller den boken, hände det, då jag steg upp för att taga nod
boken, att jag, innan jag fick fatt i den, hade glömt
hvilken bok jag skulle taga. Mitt lynne började blifva retligt;
dyster och sluten var jag och trött på allting. Därtill
började jag att blifva hemsjuk och sökte därför få en vikarius.
Jag ämnade mig hein till gamla Svea. Ändtligen fick jag en
vikarius, och nu had jag om tjänstledighet på ott år, och så
bar det i väg till fosterlandet, så fort ske kunde. Folket sade
allmänt: "Han reser hem för att dö och få sin graf där
hemma." Då jag steg på tåget i H., tyckte jag, att jag redan
var något bättre. Sjöresan gjorde mig mycket godt, och då
jag fick se svenska kusten, tyckte jag att jag var fullkomligt
bra. Du stora Göteborg! Du sköna stad! Du har aldrig
varit så vacker som nu.

Under nio års tid hade jag varit en så god och trogen munk,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksjbanbryt/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free