Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3oo BANBRYTAREN.
på lördagen vid middagstiden och kom fram till församlingen
på söndagsmorgonen, då solen steg upp i öster. Den vanliga
vägen mellan hemmet och församlingen var omkring 25 mil.
Detta var fruns första ljufliga resa tillsammans med sin man
i den härliga nordvästern. Resan skulle ha- fortsatts en sexton
mil längre, men som man då måste passera en stor ström,
öfver hvilken ännu icke fanns någon bro, och vattnet var
högt, vågade man ej försöket. Äfven då pastorn vid lågt
vattenstånd passerade denna ström, måste han lägga stora
stenar i schäsen, för att denna ej skulle bortföras af
strömmen.
En annan gång voro de på besök i en annan församling
femtio mil från hemmet. De togo då in hos den rikaste
farmaren i byn. Han hade för ej så länge sedan kommit hit från
Skåne och hade ej hunnit bygga någon mangårdsbyggnad,
men hade uppfört en präktig ladugård. I denna hade han
med bräder afskilt ett’rum för familjen. Detta rum
lämnades åt pastorsherrskapet till nattlogi. Och då det var under
den varma sommartiden oeh fähuset låg vägg om vägg med
sofgemaket, så kan man förstå, hur gästerna kände det. De
små fönstren saknade moskitnät, men kunde för hettans skull
ändå icke stängas. Utanför var en inhägnad, där kreaturen
höllos innestängda om nätterna. Här var värme, stallslukt
och moskiter så det förslog. Den snälla farmaregumman
gjorde dock sitt bästa för sina gäster. Då de skulle gå till
hvila, kom hon in med handen full af ljus och sade, att de
skulle låta dem brinna hela natten, ty om det blefve mörkt,
kunde de ej ligga i sängen, emedan den och väggarna voro
fulla af vägglöss. Detta var sant, och det hjälpte ej att
ljusen brunno. Under de två nätter, som pastorn och hans fru
logerade här, fingo de ej en blund i sin ögon och kunde ej
ligga, utan måste sitta oeh gå hela natten. Om morgonen i
soluppgången svepte pastorn in sig i sin regnkappa och lade
sig i en vagnslåda utanför och fick så slumra en liten stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
