Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESIGNA TION.
363
på gamla dagar och vara utan omsorg, utan bekymmer. Det
är icke många soin ha det så bra, som pastorn har det. Jag
vill för min ringa del gratulera pastorn, som nu tager sitt
afsked med heder."
En sådan svada var Fåkunnig mäktig att prestera, och han
mente nog väl, det vilja vi hoppas och tro. Men hans tal hade
en annan verkan än den åsyftade i pastorns sönderslitna själ,
som nu höll på att läkas, sedan hans hustru talat så hjärtligt,
uppmuntrande och tröstande till honom. Nu refs såret upp
igen. Pastorn kände Fåkunnig ganska väl. lian läste något
emellan raderna, och han kände väl till situationen i
församlingen. Han sade ock: "Ja, min käre Fåkunnig, det
förhåller sig med mig och den där hvilan, som ni nämnde, som
när en gruf- eller fabriksarbetare nödgas nedlägga sitt arbete.
Det betyder så mycket; att den dag, han icke arbetar, är han
utan bröd. Arbetaren har annars en god och gunstig herre,
som han arbetar för. Denne gunstige herre säger till sin
arbetare: Min vän, jag har icke mera bruk för er i min
fabrik. Här om dagen fick jag in några unga, kraftiga
arbetare, och jag kan gifva eder permission, tjänstledighet och
hvila, hvilket ni så väl behöfver.
Den stackars arbetaren slår ned ögonen och säger: Jaså,
det betyder för mig och min familj: brödlöshet. Kan jag icke
hädanefter få arbete för half dagspenning? Nej. Mannen
går hem med lutande hufvud, sorgsen och bedröfvad.
Hemkommen meddelar han sin familj den nedslående nyheten.
Hans hustru Hulda förstod hvad det gällde, men icke barnen.
Hon talar så uppmuntrande och tröstande till sin man, att
han börjar lyfta på hufvudet och se glad och frimodig ut.
Jag, säger hon, som är 15 år yngre än du, jag skall nog
försörja oss. Huset, som vi bo uti, äga vi, som du vet. Det är
icke så litet heller. Vi skola försöka med kosthåll för
arbetare. Det ha vi en gång förut haft, och det gick bra. Med
8 @ 10 arbetare, som ha sitt kosthåll här, kan jag försörja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
