- Project Runeberg -  Banbrytaren. Historisk skildring af nybyggarlifvet i Nordvästern under en tid af trettiofem år 1870-1905 /
425

(1906) [MARC] Author: Sven Johan Kronberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKOL VERKSA MHE TEN.

425

Sängen och musiken vid vår skola.

Det vore väl icke mer än rätt och billigt att också ägna
några ord. åt våra "sångfåglar" vid vår skola. Alla sångare
och musikanter ha af ålder ansetts för att vara "högmodiga";
om detta är sant, vet icke jag. Ilen deras etikett, klädsel,
manér och sätt att vara tyder något ditåt. Sången och
musiken höra ju till de sköna konsterna, och den som kan en
konst och utför den på ett konstnärligt sätt, honom bör man
icke förtycka, att han beter sig något konstigt. Bandet och
"banditerna" (musikkåren, som i dagligt tal kallas bandet)
lämna vi åt deras värde. De ha nog sin stora uppgift att
lösa vid månget högtidligt tillfälle — för att nu icke tala om
vid fasansfulla tillfällen, såsom t. ex. i de vilda och rasande
krigen.

Det var dock icke till dessa musici som vi ville säga ett ord,
utan till dem som ägna sig åt ett annat instrument som kallas
fortepiano. Det lär nu vara på modet att kunna "play" —
leka på ett piano. Nyttan och välsignelsen häraf har
undertecknad svårt för att fatta, alldenstund dessa pianister sällan
tyckas kunna spela en svensk psalm såsom den skall spelas
enligt våra sköna koraler. Jag såg en gång i ett bibliotek på
en lång hvila flera volymer, som alla hade till öfverskrift:
"time killers". Vore det öfverdrifvet och obilligt, om vi satte
samma öfverskrift öfver fortepianomusiken? I den stora
världsstaden O. fann jag i flera hem ett stort grant piano
och präktiga ynglingar eller jungfrur, hvilka jag bad spela en
svensk psalm, men fick alltid till svar: "Nej, jag kan icke."
Men en marsch eller något liknande, det kunde de spela. Så
kom jag att hälsa på i ett arbetarehem i samma stad. Där
hade de en liten gammal kammarorgel. Husets dotter, enkel
och sedesam, tjänstgjorde som vår orgelnist i kyrkan om
söndagarna. Då tänkte jag: hvad tjänar pianot och pianisten
till?

Banbrytaren. 27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksjbanbryt/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free