Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur fort som helst, och allt detta gjorde, att
Rosina stannade ensam, försagd och ängslig, qvar
i kol mörker. — Skulle man icke nu titta in litet
i den arma flickans, sig hastigt korsande, tankar,
under denna långa, pinsamma, mörka stund?
- När Axel reste ut för några år sedan, —
tänkte hon — då var jag ännu en rik, glad, munter
och lycklig flicka. Nu ha Emilie’s och hennes
mans dårskaper förstört allt hvad de egde,
och hela mitt arf äfven. Nu har jag intet! Nu
beror hela min existens på gamla Tante Lisbeth’s
godhet, som skrivit till Axel och frågat,
om jag får vara hår, tills han återkommer. Men
hvart skall jag nu taga vägen? Nu kan och vill
jag icke stanna här. Ack, min Gud! hvilken ledsam
figur jag gör i denna ängsliga afton!
Så långt hade hon hunnit i sina ledsamma
betraktelser, när hon hörde de kommande nalkas
Tantens rum, de enda, som eldades nu förtiden,
utom Rosinas lilla rum i ett af de närmaste tornen.
Dörren öppnades, lille Olle *) kom först
med båda ljusen, derefter Tanten, och så Axel,
som höll gamla Dora troget i handen. Tanten
hade redan gråtit 75 tårar, nu bara skrek och
berättade hon. Dora grät ännu tyst, med tusen
blandade känslor och minnen. Axel var stum,
-Rosina ...arfvet, med fideicommiss-inventarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
