Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärnfulla ord. Leddes den arma flickan, som förut varit
van vid ungdomliga nöjen, sus och dus,
då muntrade Dora henne med tusende berättelser
ur sitt långa liv i Löwensternska huset, berättelser
om Amalia, om Axel, och om många andra
i slägten, hvaraf dock de tvänne nämnda hade
ett värde framför alla andra, både för Dora
och hennes åhörarinna. Dora hade i sin magt alla
en god sago berättares tillgångar och förtjänster:
hon hade ett rent, lagom pryddt språk; hon
stapplade aldrig; hon hade ett härligt minne;
hon nyttjade aldrig flera ord än som behöfdes;
hon brukade sanna, träffande liknelser ur den
enkla naturen; och framför allt låg sannfärdigheten,
och vissheten, att hon sjelf rätt uppfattat saken,
så tydlig för den åhörande, att man skulle varit
färdig gå en ed på allt hvad Dora förtäljde. Var
Rosina någon gång uppledsen vid Tante Lisbeths
upptåg eller små-gnatande, då visade Dora henne
bara med ett par ord, huru litet det var att bry
sig om, när man ändå i det hela stod så högtöfver
den stackars välmenande och beskedliga gumman;
och, behöfde Rosina ibland någon liten hjelp,
så lagade alltid Dora, att Tanten på ett godt och
icke för mycket förödmjukande sätt skaffade henne det.
Med ett ord, Dora var sällan hemma i
sin lilla fristad, utan, än för Tantens, än för
Axels, än för Rosinas skull, få det gamla kära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
