Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m ü
bekänna del? — flickan gjprde på mig ett intryck«
fem steg fö* hvart ogopbUck. Vi skämtade gladt
och go.dt öfver det ovanliga, att vi för en half
timan* sedan aldrig sett hvarandra, och nu. voro
såsom gamla bekanta nch kände hvarandra rätt
vil.. . . ; •• . .
— Åh, inte jnst så väl heller! — anmärkt«
hon—- Ni har ännu icke sagt mig ett ord om er.
. — Nå vií, vackra Julchen, hår nu pä, men b.Uf
iVke ond! Jág künde hafva mycket att sägn «jr
•ra mig, mycket qndt och något godt; ra«« jag
viil nu blott kiga er, hvad som kan aöra’ er,
och det är — —. nej, blif nu qvnr! Var
förnuftig, — se, jag är ju som ett lamm! — Jag vill
*blott saga er — att ni behagar mig outsägligen,
vackra, äåakvärda Julchen!
— Ja;, men just derfore miste jag gå min vag!
—■ svarade hån med en viss komisk allvammhet,
dock utan allt pruderie eller låtsad eller verklig
stränghet. ,
*-■ Det bord« »i göra, Julchen, — sade jag
henne helt allvarsamt — det borde ni visst, om jag
sagt de orden i mening att förolämpa ; er, .eller
•nr en blick, en rörelse, glfvit er äfven den
ringaste anledning, alt jag det ville. Men se .gå
mig! —• Se en gång på en ung npn, som, oaktadt
så mycket kunde ursäkta1 hans djerfhet mot, dig,
älskvärda — men förlåt, att jag afven. säger —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
