Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m ** n»
Badt, och ingrep migtigt, — jag bekänner det»
Skratta it mig, fördöm mig biat du vill! Ug
kan dock hvarken göra mig bäUrc eller simre
in jag 5r.
Eo liten stånd, sedan Jnlchen var utgången»
kom sliderskan In f&r alt bedda,. och jag skynda*»
de ot I min värdinnas Ulla vackra trädgåfd.
Näktergalens alag var det enda ijod; rosor och
jasminer doftade mot mig; löften var varm, si ock jag!
Natten var mer ån vanligt mörk. Mina steg
hör-ades obetydligt på de mjuka gångarna* Snart hör
jag ett litet prasslande, Hkasom. at en
sidenklad-ftifig, — och snart — upptäcker jag Julchen, som,
icke anande min närvaro, står lutad mot ett
ca-fitanieträd, hvars stam hon omfattade med
dene-11 armen. Jag var orörlig. Älven hon var tyst;
men slutligen (o Carl, le icke!), slutligen hör jag,
med en förtjusning, som jag förgäjves skulle
förliks, icke villja och aldrig kunna beskrifva—
harö Julchen för sig sjelf, oeh likasom i följd al
*ia tankegång, sagte, men häftigt, utropar: ”0
flod, hvad han var skön!”
Tror dn mig, Carl, när jag säger, att jag gick
tjit och 8agta nr trädgården? Men, ack! —
mina drömmar, de voro om Julchen, om den salig«
ket, jag skulle känna, hade jag i henne fnnnit,
bvad jag, och hvad hvarje ung man dock
egent-Ufen evigt söker eller evigt saknar: en öm ech
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
