Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gnista af svartsjuka tändes hos mig, men ifven P&
samma g&ng en verklig, opprigtig önskan, att
Jul-«hen skulle kunna lära sig att besvara den unga
och pä hennes egen beskrifnijig ganska älskvärda
cousinens varma tiilgifvenbet. Jag nekar icke,
att det sved i hjertat, på samma gång som jag
npprigtigt bad Gud om detta, ty Julchen var mig
verkligt kär, ocli mer må hända, när jag icke
tänkte mig alla de sorger, som troligen väntade både
henne och mig, om hon blifvit min maka, ty jag
vet, jag vet, hvilka grufliga fordringar jag en gång
fir på henne, oeh har’ rysligt misstänksam jag
ändå alltid blir; hvilket är ett af de tusen straff,
som mina förhållanden till en viss qviuna lemnat
efter sig.
Våra vandringar och seglingar på oeh omkring
Rhen blefvo allt längre och längre, och, ehuru jag
trodde mig, vid min afresa från Cassel, skola
vara tillbaka om några veckor, voro två och en half
minad förlidna, när jag återkom. Min första
tanke var Lindenbaln. Min hyrestid hade
iiqeller-tid upphört, och med en viss beklämd känsla fick
te, vid min hemkomst till Cassel,. veta, att ett
par andra resande från Preussiska området na
bodde i mina smår kära och af tusen ljufva
min-Ben fulla rum* Icke dessmindre vandrade jag
följande aftonen till Lindenhain. Det var väl na
höst, men o$ndligen vackert. Ett stort middags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
