Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m &
nesfaderi och henne« egen begrafning. Pallen,
’på hvilken hon knäföll, då honr offrade sitt ung*
lif,. stod der ånnu, men nåken öch utan den
blom-återmatta, som Bertha kostat millioner stygn på,
i sitt hjertas glädje öfver att hennes van ändtli*
gen funnit ett hjerta, som svarade möt hennes —
.trodde’hon dd, nar hon den sydde. Hon fick vål
erfara annat. Den lilla orgeln Var alldeles forbi.
Ärg Och rost hade så bémågtigat sig allt, att
man icke kunde få en enda ton dérutur.
— Ö, min God, hvad här år förfårligt) —
tankte Axel, och ett ogohblieks smärta, att någonsin
återsett så många förbittrande minnen, vaknade
hos honom — Hvårföre skulle jag någonsin komma
hit åter! Jag kunde ju dragit revenu af mitt gam*
la god«; men ack, hvårföre skulle jag se det s£
tamt, så öde, så utan en enda till mitt hjerta
talande rost; ‘endast till min saknad och mina kol*
aade minnen! f
Hans känsla var förfärlig, öch han var hostan
flrdig till ett af dessa utbrott, som de gamla mu*
rarne så månget sett af det häftiga, uppbrnsånd^
Löwensternska blodet, den éna generationen efter’
den andra, och af hvilka Axel ingalunda var den
Mgtmodigaste, fast den nya tiden och
motgångarna lärt honom att kufvå sina häftiga lidelser*
Men nu kom det ju så mycket inspectorer,
bokhållare, fogdar, dejor och tross; så mycken pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
