Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vård i huset, utan i sin gamla vana, att ofta
vara litet i opposition mot hvém som helst, ’när han
var mörk i högen.
Något förundrad, såg Albert på honom och
frågade, om han trodde, att man som hirsar
officer icke lårt sig att både sofva och vaka, ligga
srtila eller stiga npp om morgnarna, hvilket som
fordrades.
Axel gjorde en undvikande ursäkt, oeh de
k&mmo öfverens att resa tillsammans.
— Farväl, Rosina! — sade Axtil, när de togo
afsked andra morgonen — Var icke ond på mig,
ora jag är en oskyldig orsak, att Albett reser
förr, än han ämnat; men han kommer väl Snart
åter; åtminstone har jag bedt honom anse mitt
hus «om sitt, och allt, hvad mig tillhör, äfven som
sitt. Han tackade mig med ett hjertligt
handslag; men — han bjöd mig ingalunda detsamma
tillbaka, och derför klandre honom hvem som
helst, men icke jag! — Farväl, Rosina! Se
nu-gl*-dare ut, när jag återkommer i vår!
— / sfär! — upprepade Rosina, när Axel stängt
dörren —* / var! — och nu rann en tår, så rund
och så bitter, ned på den af döfvad, tystad
smärta sig ändtligen fritt häfvande barmen.
Ack, Axel, hvårföre vände du icke om, na
som en gäng förr, i dörren! Da hade då kanske
sparat in mången tir, som jorden skulle dricka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
