Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dra, och hvad han fordom fann förlåtligt, skalle
¿han nu tfnsett. söm uselt, ~ooh hvåd ham fordom
knappt ogillade, det var han nu färdig att med
lif ochsjäl bestrida. Axel hade aftvått allt det
^grumliga, aom en förfelad uppfostran, en orätt
behandling i barndomen samt vanan att blitkdtlyda
och nästan aldrig kufva sina häftiga passioner,
lagt öfver hans stora, manliga, sköna själ. Den
stod nu, renad och härlig,icke derförevattenklar,
aom diamanten, dét tillhör ensamt den
ursprungliga oskulden, Utan flammande afmåriga färger,
dom opaien: Högmodets och ärelystnadens purpur
lyste der väl något emot solen, fosterlandskänslan
• hvåifdé sig der gi hög och Himmelsblå vänskapen
färgade de violetta strimmorna, kärleken de
roåéa-koda, och hoppet, dét dunkla, det halfanade,
skira-raäe aå ljusgrönt, och religionen, den hos Axel
ny-tända, den aväfvadepå hvita moln och omgaf det
hela, och det lifliga sinnet, det eldiga temperamentet,
se, det gjorde, att alla dessa färger, imed alla sina
otåliga brytningar, skiftade och vexlade, med
blixtens snabbliet, inom en secund.^ ‘ r
Axel var ju lik: en opal således?
Men ack, hvad opaien är akön! Man kan ej
låta bli att beundra dess enhet, och ändå dess
färgprakt. Man får i den alltid se något härligt,
men just dét man minst väntade. Och äfven
detta var likt vår hjelte, ty anart blir han väl ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
