Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mén den var naturlig, meir den var åkta och lag*
lig! Men den förbittrades icke af en gnista
annan inger, an att man varit nöjd med ain lott
och icke önskat sig flera bårn, icke bättre barn.
Men den var ljuf, emédan den var delad. Men
ilen var afundsvärd, emedan den var aUt detta,
Och icke, som Axels, hotande, straffande, i mörkret
vandrande, och döljande sig för hvarje blick,
hvarje menskligt vetande. Axel slog sig för pannan
och utropade sagta dessa ord, som bittre än allt
nnnat visade hela den omätliga vidden .af hatts
egen sorg, och huru fullt han den kände:
— O, att jag vore den döda Johans, fader! !!
Med denna känsla i bjertat öppnade han
dörren och inträdde i rummet, der hans höga
gestalt, hans förnäma utseende och klädsel nästan
förfärade de fyra närvarande. Mannen torkade
sig med handen öfver ögonen och framgick mot
Axel; de häda sveperskorna höllo alldeles upp
med sitt värf och stodo med halföppna munnar*
för att bättre höra; men den sofvande Johans
möbler satt stilla pä sängkanten och tycktes minst
dela den allmänna förvåningen.
JNi är dödgräfvare i St. Clara? sade Axel.
Ja väl — min Herre!
— Jag vill hafva reda pä en graf der.
— En graf!
— Ja, och om möjligt nu genast!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
