Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cap. 9.
Och det goda är hvad rätt vi velat,
Ar hvad ädelt och hvad jritt vi tänkt,
Ar den tär, vi ät den sorgsna skänkt,
Jr den hjelp, vi åt den arma delat,
Jr den ånger, hvilkcn, då vi felat,
I värt bröst ett heligt aHvrtr sänkt*
TV allin.
likasom jerneken har den mildaste och behag«
ligaste grönska, likaså fanns det i Axels manliga
själ en viss vek barnslighet, som icke försmådde
bönen till den Högste, éhuruväl han nog visste,
att Allfader ändå styrer allt efter sina orubbliga
lagar. Men Axel bad. Han bad för henne, som
man icke mer vill nämna; bad Gud, att hon i Sitt
hjerta måtte känna ånger, och att hennes rysliga
förställning måtte vara en larv, som hon ålagt
sig för ett godt ändamål, och icke en ytterligare
synd, som hoii en gång skulle plikta for. Axel
bad, att Gud måtte se till den förvända och
dåliga, lika litet religiösa som moraliska bildning,
hon fått, och de eländiga exempel, hon i yngre år
haft för ögonen. Med ett ord, Axel bad for
henne många, många gånger; men aldrig mer
tänkte han på henne, och så villja vi äfven göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
